Klockan är nu 2.30, alltså mitt i natten. Har nästan precis kommit hem från en kväll ute i centrala Dublin. Tanken var att möta upp några andra tjejer under kvällen men det blev allt senare och tillslut orkade vi inte vänta längre. Detta berodde mest på att jag ofrivilligt var ganska osocial ikväll på grund av att jag nästan har tappat rösten.

Har varit hes hela dagen men trodde den skulle bli bättre mot kvällen om den bara fick vila lite. Inte då. Värre ska man bli. Men det var en intressant upplevelse att försöka prata på en pubb men hög musik där det i vanliga fall är svårt att prata med folk.

Men i alla fall tog vi en tidigare buss hem. Jag trodde min nattbuss gick en gång i timmen men nä, den gick varannan timme och inte den timmen jag skulle hem. Så fick ta den bussen som nästan går hem och gå resten av biten. Men det tänkte jag att det är inte så farligt. Det är ju inte särskilt kallt ute och så långt kan det ju inte vara. Bullshit! Det kanske inte är långt om man hade haft platta skor på sig och inte decimeterhöga klackar.

Så just nu önskar mina fötter att jag hade satt mig på ett café och väntat på nästa buss 1 timme. Men mitt huvud hoppas på en härlig träningsvärk imorgon bitti. 

Hur många vill vara med på en tävling?       - Ja! Vad kul!

Mina två frågor är:

1. Kommer min röst vara helt borta imorgon?
2. Hur många blåser kommer jag ha på mina fötter?

Pris ja, det får jag komma på senare.

//Anna