Detta inlägg kommer en aning sent jag vet.

 

Denna dagen började inte precis som jag hade hoppats. Allting flöt på bra med barn och städ och allt fram tills att vi upptäckte att internetet inte fungerade på morgonen. Vilket betydde att jag inte kunde titta på "the real timetable" (typ gps som ser exakt vart bussen är). Så jag fick helt enkelt kolla på den fasta tidtabellen istället och hoppas på att bussen skulle komma när det stod att den skulle göra det. Vi gick och köpte vattenflaskor till barnen innan vi skulle med bussen och stod sedan på busshållplatsen i tid. Kom bussen? Nej. 

 

Första bussen som kom var fel nummer så vi stannade den och jag frågade när våran buss skulle komma. 2 minuter sa han. Det gick 10 minuter och sen kom en bus med samma nummer som den tidigare. Frågar igen när kommer bussen, han säger att den är precis bakom honom. Kommer det en buss? Nej. 

 

Så där stod vi i 25 minuter innan jag typ fick halvt panik och deras camp skulle börja om 10 minuter. När en tredje buss kommer som också är av samma nummer som de tidigare två går vi på och kommer nästan fram. Blir en promenad på 15 minuter och kommer fram trötta och uppjagade 30 minuter för sent.

 

Det jag lärt mig idag.

 

1. Kolla aldrig på den fasta tidtabellen igen.

2. Lita inte på Dublins busschaufförer. (Inte är de särskilt trevliga heller och dumförklarar mig varje gång jag ska betala. Vart Irländarnas servicekänsla har försvunnit någonstans skulle jag gärna vilja veta.)

 

Då var man tillbaka i Dublin igen. Det har inte hänt så mycket här på ganska många dagar, eller ja väldigt många dagar. Men det har helt enkelt inte blivit av. Har funnits så mycket annat härligt att göra när man är hemma. Att för första gången kunna säga att jag är på semester har varit så sjukt skönt. Ingen har kunnat klaga på att jag inte lyft ett finger på två veckor för man får göra så när man har semester. 

 

Imorgon är det jobb igen och förhoppningsvis med snälla barn och inte allt för mycket städ. Även fast huset just nu ser ut som hej kom och hjälp mig. Man kan ju alltid hoppas att föräldrarna städar upp lite grann.

 

Har tyvärr ingen bild att bjuda på för tillfället. Men en liten uppdatering om läget blev det i alla fall.

 

 

 

På söndagen, dagen efter touren till Cliffs of Moher, så gick jag och Madde ner till havet i Clontarf. Vi gick längs strandpromenaden och sedan gick vi ut på en ö eller om det var en halvö. Kommer inte riktigt ihåg. Vi gick längs med stranden och sedan gick vi tillbaka mot hennes hus. Vi korsade St.Anne's Park och bilder från parken kommer någon dag i veckan när jag har tid att sitta ner. Nu när jag är hemma vill jag bara ta det lugnt och njuta av sommaren. Sitta vid datorn kan jag göra när jag kommer tillbaka.

 

Så har vi kommit till sista delen av touren och också till den bästa delen av den. Nämligen Cliffs of Moher. Det var så himla mäktigt att stå där uppe på kanten och titta ner. Det är helt sjukt vilken kraft havet har och vad det kan göra. Själv fick jag en hel del svindel men tvingade mig att gå när kanten så jag kunde se ordentligt. (Inte för nära dock som många andra vi såg.)

 

Denna upplevelsen kan inte beskrivas med ord och knappt med bilder heller. Känslan är så svår att fånga. Rekommenderar starkt att åka dit. 

 

Bjuder även på en bild på Bunratty castle som var sista stoppet på denna resan.

 

Om 17 timmar kommer jag befinna mig hemma i Sverige igen. Så himla underbart! Kan knappt vänta på att få ligga på en strand och bara få njuta av solen utan barn som hela tiden vill att man ska göra dittan och dattan. Bara lugnt och stilla är det jag längtar efter. Och självklart en hel drös med svensk mat då såklart. Ikväll blev jag nämligen bjuden på allt det jag avskyr mest här. Makrill, mosade morötter och broccoli. Jag gillar fisk i övrigt men Makrill är ta mig fan det äckligaste som finns. 

 

Idag har jag och barnen städat, ätit pannkakor, spelat uno, lekt med lego, städat lite till och till sist haft vattenkrig. Idag var jag med och lekte och kastade vatten som bara den. Tackar för att jag är längre än dem då jag slipper bli lika blöt som barnen är. 

 

Pannkakorna var som vanligt än hitt. Själv fick jag inte några men det hör också till vanligheterna. 

 

Just nu försöker jag trycka ner allt jag ska ha med mig i min lilla weekendbag. Det går bättre men den största grejen är kvar, datorn. Ska nämligen köpa en ny dator när jag kommer hem. Denna lägger av när som helst men så är den 3,5 år gammal också.

 

Bjuder på två bilder av mig själv från Cliffs of Moher touren. Del två kommer upp imorgon när jag sitter på flyget hem.

 

 

Även fast jag skrivit det innan så skriver jag det igen. Jag hatar morgonen! Idag var mamman kvar hemma 1h efter att jag började jobba. Då var det banne mig ett spöke som sprang efter barnen med en blåslampa. De gjorde alla saker som de ska göra innan de börjar städa sina rum på nolltid. Men så fort mamman lämnade huset sjönk hastigheten till botten snabbare än jag kunde blinka. Idag orkade jag inte med några hot om att tvinga dem att stanna i sina rum resten av dagen som mamman sa att jag skulle göra igår. Så de fick göra det i den takt de själva valde. Men de var inte tillåtna att leka eller göra hemgjord isglass innan allt var klart. Det tog dem lite mer än 2,5 timme att städa sina rum och lekrummet.

 

När allt var klart gjorde vi isglass, eller rättare sagt var det frusen smoothie. De tyckte det var jättegott, själv tyckte jag det var lite sådär.

 

Efter lunch hade de vattenkrig igen men jag ville inte bli blöt idag. Har nämligen inte några fler underkläder mer än att jag klarar mig tills på fredag då resten är nerpackade. De var självklart lite sura över det men fick springa och agera vattenpojke eller flicka i mitt fall åt dem.

 

I slutet av dagen hamnade vi inomhus och byggde med Isaacs lego. Hade helt glömt bort hur kul det faktiskt är att bygga med lego. Leka, nä inte så roligt men bygga, ja det gör jag gärna. Blev en ganska bra rensning på hans legobord då vi byggde två nya hus. Så nu har han tre.

 

Idag är det bara 2 dagar kvar innan jag befinner mig hemma i Sverige igen. Längtar!! Eftersom det har varit lika varmt och härligt idag så bjuder jag på ännu en strandbild hemifrån som min barndomskompis har tagit.

 

I lördags åkte jag tillsammans med Linnea, Madde, Marga och Silje på en guidad busstur till Cliffs of Moher. Självklart var det fler stopp längs vägen och här kommer de första stoppen innan huvudattraktionen. Plus bilder på Linnea, Madde och Marga. Fick tyvärr inte någon bild på Silje.

 

Turen var var bra tyckte jag. Vi åkte med paddyawagon och även denna gången fick vi en rolig busschafför. Åh vad mycket det tillför en resa. Men kan väl säga såhär, inget av de andra stoppen gick upp mot Cliffs of Moher. 

 

I morse ville jag bara skrika. Ååh gud ge mig styrka för att klara dessa hemska morgnar. Jag börjar misstänka att barnen sover med hörselproppar och glömmer och ta ut dem på morgonen. Det är som att prata med en vägg. Ingenting händer! Imorse sa jag till dem på skarpen att sätta sig i trappan så jag kunde prata med dem, efter att de sprungit runt och inte gjort som jag sagt i typ en timme. Men hjälpte det? Nej, inte ett dugg. Så det fanns inget annat val än att berätta för mamman och självklart drogs äventyrsbadet in imorgon. De blev som vanligt jätteledsna och Isaac frågade mig argt varför jag var tvungen att berätta för mamma. Jo, kära Isaac så går det när man inte uppför sig.

 

Det har varit lika fint och underbart varmt väder idag. Fick tvinga barnen att gå ut i stort sett då de tyckte det var alldeles för varmt. Vi gick iväg till en annan lekplats som inte är lika trasig som den som är här. Stannade bara en liten stund då det blev för varmt. När vi kom hem hade vi vattenkrig för att svalka av oss lite grann och det var väldigt kul. Sjukt länge sen man hade vattenkrig liksom.

 

Dock önskar jag att jag hade kunnat vara här idag. Men det är bara 3 dagar kvar nu!!

Första jobbdagen för veckan avklarad. Det har varit så väldigt varmt och skönt idag att jag inte har kunnat göra annat än att njuta.

 

På förmiddagen var vi dock inomhus och byggde koja i träningsrummet, spelade nintendo och ritade. Efter lunch fick jag ett sms från Marga som undrade om jag och barnen ville följa med till Ada. Ada är den tredje au pairen i området och jag hade inte träffat henne innan. Så barnen blev jätteglada över detta så vi sa självklart ja. Vi mötte upp Marga vid Dunnes och sen gick vi dit tillsammans. Väl där satt jag, Marga och Ada på en filt i skuggan medans alla barnen sprang runt och lekte med varandra. Vi spelade några omgångar med Uno och man kan ju inte annat än att älska det kortspelet.

 

Väldigt mysig dag med andra ord. Imorgon blir det en vanlig dag igen och på onsdag ska vi kanske till äventyrsbadet. HJÄLP! På torsdag får jag se. Mamman snackade något om att mormor och morfar kanske skulle ta dem.

 

Förövrigt är det endast 4 dagar kvar innan jag åker hem på en liten semester!! Lycka! Dock är min resväska redan full och har inte ens packat hälften. Pressar jag in det så kanske det går.

 

Förra veckan var barnens första vecka med sommarlov. De första två dagarna betedde de sig riktigt dåligt mot mig, så på onsdagskvällen sa jag till mamman att jag inte tyckte om deras beteende. Barnen blev förstås jätte ledsna och besvikna på mig men det kunde inte fortsätta på det viset. Resterande dagar var de väldigt hjälpasamma bara för att de ville få glada smileygubbar på sina papper.

 

Jag kan väl säga att jag var ganska skraj innan den här veckan och förfarade det värsta. Men det gick bra, eller i alla fall bättre än väntat även fast jag har haft bättre veckor. 

 

Millie sov över hos en kompis från tisdag till onsdag så hade bara hand om Isaac halva dagarna. På förmiddagen i onsdags så åkte jag med Isaac till Blanchardstown shoppingcenter för han hade fått 4 euro av mamman att handla vad han ville för den dagen. Han köpte en rockring och två moshi monster figurer. På torsdagen åkte vi till den stora lekplatsen i Blancharstown. Jag gjorde pannkakor som vi tog med oss och åt där som lunch. Väldigt uppskattat var det. På fredagen jobbade jag halva dagen då deras morfar kom och hämtade dem vid 13.30. 

 

Veckan gick så jääkla fort så det var inte sant. Hoppas denna veckan går lika snabbt.

 

I söndags gick jag och Madde som sagt från Bray till Greystones via en vandringsled som finns där. Det tog ungefär 2,5 timme med en del stopp för fotografering och picknick. Första delen av leden var väldigt vacker med underbar utsikt medans man gick genom en grön tunnel andra delen. Båda hade sin charm men första delen var ju helt klart bäst.

 

Längs med vandringleden och vattnet gick tåget som tar en till Dublin och kuststäderna som ligger runt omkring. Måste nog vara en av de mest vackra tågsträckor du kan åka. Tog tåget från Greystones tillbaka till Dublin och så mycket har jag nog aldrig suttit och stirrat ut genom fönstret. Sen somnade jag efter Bray och vaknade ett stopp innan centrala Dublin.

 

Tog en hel del bilder och några av dem kommer här.

 

Fredagen började med utgång med Linnea. Det är tur ingen bryr sig om hur man dansar när man är ute. Någon dansare kommer jag aldrig bli hehe xD. Jag är glad att jag slipper se mig själv.

 

På lördagen åkte jag och Linnea till Dundrum som är Dublins största shoppingcenter och nog var det stort alltid. Som den arkitekturnörd jag är blev jag väldigt glatt överaskad av att byggnaden var väldigt snygg. Till skillnad från Blanchardstown som mer ser ut som en skolåda gjord i tegel med skottgluggar på taket. Sådana där som finns på toppen av gamla slottstorn ni vet. Hittade efter mycket om och men en röd klänning i min storlek som jag gått och sucktat efter i någon vecka.

 

Vandring stod på schemat för söndagen och det var vandringsleden From Bray to Greystones cliff walk som gällde. Irlands kust är ju så himla vacker att man blir nästan helt mållös.

 

4 månader...

 

Känns väldigt overkligt att det redan har gått 4 månader. Det är 17,5 veckor (121 dagar) sedan jag kom hit. OMG! När jag gick på högstadiet tyckte jag inte tiden gick tillräckligt fort. Gymnasiet gick mycket fortare och var mer i det tempo jag tyckte var helt okej. Men det senaste året sen jag tog studenten har gått sjukt fort. Jag förstår inte hur det kan komma sig. Halva året gjorde jag i princip ingenting och man brukar ju säga att det går fort när man har roligt vilket detta halvår inte var. 

 

Såhär efter fyra månaderna skulle jag såå ljuga för mig själv om jag sa att jag inte har någon hemlängtan. Såhär i sommartider har min hemlängtan bara växt sig större och större, ju mer jag tänker på saker jag hade kunnat göra om jag var hemma. Men däremot gör jag så mycket saker här jag aldrig skulle kunna drömma om att göra hemma. Får ju inte heller glömma alla underbara människor jag har mött här heller. Vilket gör allt så mycket bättre.

 

Jag har vid det här laget lärt känna barnen ordentligt. Något jag inte riktigt kände att jag hade gjort efter 2 månader. Jag har fått se både deras bra och dåliga dagar. Vet vad som gör dem arga och vad som gör dem glada. Vad dom gillar och inte gillar. 

 

Att ta hand om barn är verkligen som en pappa i en film (the backup plan) jag tycker om säger. 

 

"Its awful, awful, awful, awful and then something incredible happens that makes it all worth it."

 

Mina barn är så gulliga även fast jag varje dag bara skulle vilja skrika högt. Senaste tiden har det varit en hel del klagande på barnen i den här bloggen. Måste bli bättre på att skriva ner deras bra stunder istället för deras dåliga.