Innan jag började gymnasiet så visst jag att jag inte ville börja plugga på högskolan direkt efter. Jag var alldeles för skoltrött för det. Sommaren innan gymnasiet jobbade jag som simlärare för barn mellan 3 och 13. Detta var en otroligt rolig upplevelse för mig. Simningen hade länge varit mitt stora intresse och den enda fysiska aktivitet jag höll på med och tyckte var rolig. 

Jag var fullständigt livrädd över att misslyckas. Som tur var så var jag inte ensam utan vi var tre stycken som tog hand om dessa simgrupper under en två veckors period. Innan detta hade jag egentligen inte haft någon erfarenhet alls av barn över huvudtaget så detta gjorde mig självklart ännu mer nervös. Men det gick bra och jag uppskattade varje minut jag fick spendera med dessa härliga ungar. 

Det var när jag började första året på gymnasiet som man fick höra alla historier om vad andra personer skulle göra och vad deras syskon hade gjort. Självklart nämndes Au pair och det fångade min nyfikenhet. Jag läste en del om det under min gymnasietid och var även på en föreläsning som en tidigare Au pair höll.

 

Jag fick testa på att vara barnflicka åt min 8åriga kusin 2 dagar i veckan under några veckor sommaren 2012. Vi hade väldigt kul tillsammans även fast jag gjorde ett ton med misstag så skrattade hon mest åt dem. Detta gjorde inte att mitt intresse för Au pair svalnade men jag tog inte tag i saken när jag tog studenten utan lät dagarna gå i hopp om att hitta ett jobb till hösten.

Varför jag inte tog tag i det var nog rädslan över att det skulle gå fel. Att något skulle hända eller att jag helt enkelt inte skulle trivas eller inse att det inte var något för mig och behöva åka hem. För att inte slösa bort en hel höst läste jag till Fysik B eller Fysik 2 som det egentligen var. Avslutade den kursen precis innan jul och tog lite jullov. Men när alla började återvända till skolan och jobbet så insåg jag åter igen att jag inte hade något att göra. Det var då jag bestämde mig för att 2013 inte skulle bli ett år då jag fortsatte sitta inne i min trygghetsbubbla. Det skulle bli det året då jag vågade utmana mig själv och pucha mig att ta steg utanför min lilla lilla trygghetszon. Tankarna om Au pair dök ännu en gång upp och istället för att sitta och fundera tog jag tag i saken. 

 

Au pair är för mig ett sätt att få uppleva ett annat land och en annan kultur från insidan. Jag vill hellre se den sidan än turistversionen. Att samtidigt få träffa nya förhoppningsvis underbara människor som jag kommer ha kontakt med långt efter att jag åkt hem gör det ännu bättre. Jag älskar att se barn leka och lära och jag hoppas jag kan lära dem lika mycket som de troligen kommer lära mig.