Känner mig lite smått irriterad på barnen just nu. Isaac har varit sitt vanliga ignoranta jag. Igår städade han inte rummet på morgonen som jag bad honom om säkert hundra gånger. Sa att jag inte skulle bära hans väska till skolan eftersom han inte gjorde som jag sa. Både igår och idag har han nu försökt ändra sina dagar så han ändå ska få sina två dagar denna veckan. Han verkar inte förstå att det var ett privilegie som togs ifrån honom.

 

Men den jag är mest irriterad på för tillfället är Millie. Hon hulkar och försöker få sig själv att börja gråta för minsta lilla. Även fast hon egentligen inte skulle gråta. Gnäller och gnyr som en hund gör hon också allt som oftast så fort det är något som är det minsta fel. Igår började hon gråta för att det var en fluga i köket och sen när den var borta för en löv på golvet som såg ut som ett kryp. Hon vill själv inte bli tagen som en "girly girl" men att bete sig på det viset gör det ju inte precis bättre. Att hon sedan klänger sig fast vid min arm och gnider sitt huvud mot den som om hon vore en hund eller katt och pratar bebisspråk samtidigt ska vi inte ens tala om hur irriterande det är.

 

Isaacs beteende är inte okej för föräldrarna så där kan jag säga ifrån. Men Millie beter sig nästan likadant mot föräldrarna och de säger inte ett ljud. Jag tycker jag inte det beteendet är okej men eftersom att inte föräldrarna säger något om det kan jag inte heller göra det. Det är ganska jobbigt att stå ut med det kan jag säga. Där av detta inlägg.